Artikeln tog upp hur DO ansträngde sig för att inte ta ställning i det kontroversiella ämnet och fick stor uppmärksamhet, i bland annat Rapport, SvD, DN och ”Människor och tro” i P1. Från DO:s sida har kritiken bemötts med tystnad. Bangredaktionen har erbjudit DO utrymme för att bemöta kritiken och har bett om en intervju med DO:s generaldirektör Agneta Bromberg. DO tackade nej och meddelade att de endast ville svara på frågor via mail.
Svaren på de frågor Bang ställde till DO var inga förtydliganden. Agneta Bromberg vill inte svara på frågor om ärenden som utreddes före hennes tid på myndigheten. Inte heller vill DO svara på frågor om hur de principiellt ska bemöta kritik, mer än att DO ska ha en ”regelbunden dialog” med bland annat intresseorganisationer.
Vi tycker att det är beklagansvärt att DO väljer att avstå från ett tillfälle att ha en dialog. Apropå att Agneta Bromberg undviker att svara på frågor som handlar om vad som hände på DO innan hon började arbeta där undrar vi också vem som annars ska svara på de frågorna? Nedan följer DO:s hela svar.
—
Från DO till tidningen Bang
DO: s uppdrag är mycket omfattande och vi hanterar många svåra frågor som väcker starka känslor i samhället. Min ambition är att DO ska främja individers rättigheter genom att vara en expertmyndighet och arbeta förebyggande. Det innebär bland annat att vi måste ha en återkommande dialog med många människor och organisationer, inte minst inom det civila samhället.
Diskriminering som har samband med religion är en viktig fråga för DO. Vi tar emot anmälningar som rör olika frågeställningar om individers utövande av religion, inte minst bärandet av olika religiösa symboler. I det aktuella ärendet som har skildrats i Bang slog DO fast några viktiga allmänna principer som innebär att möjligheten att förbjuda bärandet av heltäckande slöja i en utbildningssituation är mycket begränsat. Skolverket har nyligen i sitt utlåtande gått på DO: s linje.
DO: s utgångspunkt är att alla elever har rätt till utbildning och rätt att inte bli utsatta för diskriminering. I en utbildningssituation är det ytterst huvudmannens (kommunen eller utbildningsinstitutionens) ansvar att försöka utforma undervisningen så att alla elever kan delta, oberoende av religion. Skolan eller högskolan behöver också ha kompetens att lösa eventuella hinder så att eleven eller studenten kan nå målen i utbildningen. DO: s erfarenhet är att det i de flesta fall går att hitta lösningar på situationer så att konflikter och diskriminering kan undvikas.
Det är inte meningsfullt att på förhand ställa upp ett antal situationer som skulle kunna motivera ett undantag från diskrimineringsförbudet. Det väsentliga är att ett eventuellt beslut om förbud inte tas slentrianmässigt, utan att skälen är sakligt motiverade utifrån den konkreta situationen. Ett förbud får inte heller – vare sig direkt eller indirekt – rikta sig ensidigt mot en viss religiös tillhörighet.
Skolverket ger viktiga riktlinjer och en utbildningsinstitution måste avgöra vad de betyder i olika konkreta situationer.
Bang: Utifrån DO: s uppdrag, hur ser ni på att det ska vara upp till den enskilde läraren att bedöma från fall till fall?
DO: s erfarenhet är att frågor om religiösa kläder i skolan i de flesta fall går att lösa med en pragmatisk och lösningsinriktad dialog mellan berörda parter. Om en utredning visar att lärare gjort sig skyldig till diskriminering som har samband med religion är det huvudmannen som stäms inför domstol. Det är därför skolledningens ansvar att fatta ett eventuellt beslut om att neka en elev utbildning med hänvisning till att hennes eller hans religiösa klädsel utgör ett hindrande moment i undervisningen. Men frågan om vilka situationer som ”väsentligen försvårar” eller hindrar eleven från att tillgodogöra sig undervisningen måste diskuteras mer ingående än vad som hittills gjorts. Om man upptäcker att det finns faktiska hinder i vissa situationer är det också lättare att hitta lösningar. En sådan diskussion och analys skulle kunna hjälpa olika skolor i deras förebyggande arbete mot diskriminering.
Bang: Hur ser DO på att samhället accepterar ett särskiljande av kön om det bygger på tradition (t ex de kvinnor som utförde bara bröst-aktioner).
Diskriminering som har samband med kön kopplas ofta – direkt eller indirekt – till frågor om kropp och sexualitet, om kvinnors rätt till självbestämmande över sina kroppar och kläder och till sekellånga traditioner och normer som syftar till att begränsa kvinnors fri- och rättigheter. Särskiljandet av kön har historiskt varit ett av de starkaste verktygen för att förmena kvinnor en jämlik position med män.
DO ska verka för att diskriminering som har samband med kön inte förekommer inom några områden av samhällslivet. Det uppdraget innebär att ge råd och stöd till individer som utsätts för diskriminering, men också att arbeta förebyggande och främja lika rättigheter och möjligheter genom olika lämpliga åtgärder som vi själva väljer. I det arbetet ska vi bland annat belysa diskriminerande strukturer och bidra till att förändra människors föreställningar, attityder och beteenden. Vi ska agera som en pådrivande kraft och vara en kunskapsbas för andras arbete.
En domstolprocess är inte alltid det bästa sättet att få till stånd en förändring. Rådande normer och traditioner kan även sätta käppar i hjulet för vad som är juridiskt möjligt eller meningsfullt att driva i domstol vid en viss tidpunkt. Men traditioner och normer förskjuts och förändras hela tiden, bland annat beroende på vilka andra insatser som görs. Att en ombudsman vid en viss tidpunkt väljer att inte gå till domstol innebär inte att ombudsmannen accepterar de traditioner och normer som ifrågasätts. Det är bara ett val av verktyg vid den aktuella tidpunkten.
JämO fann 2008 att det var svårt att hitta lagstöd för att hävda att anmälarna hade blivit utsatta för könsdiskriminering i ”bara-bröst”-ärendet, men stödde i den allmänna debatten kvinnornas uppfattning att det är ett stort problem med samhällets, reklamens och medias sexualisering av kvinnokroppen. Den offentliga debatten ledde till att många simhallar tog ställning för kvinnors rätt att bada topless inomhus.
DO arbetar på ett liknande sätt med många olika typer av insatser för att undanröja diskriminerande normer och värderingar, t.ex. utbildningsinsatser, debatt och en dialog med olika aktörer i samhället.
Bang: Hur förhåller sig DO till frågan om religionsfrihet?
Religionsfrihet och rätten av utöva sin religion är en mänsklig rättighet. DO:s uppdrag är att verka för att diskriminering som har samband med religion eller annan trosuppfattning inte förekommer i samhället och också i övrigt verka för lika rättigheter och möjligheter i dessa sammanhang. Vår utgångspunkt är i första hand diskrimineringslagen och Europakonventionen.
